Lokeshem

Detta är Lokeshem, äntligen målat färdigt… eller?

Jag törs aldrig säga när ett konstverk är färdigt, det kan ta sin tid, men jag är nöjd just nu.

När jag målar andliga bilder, som har en andlig beydelse för mig, så kan resan vara lång.

Ni kanske har förstått att Lokeshem är synonymt med döden för mig. Och döden synonymt med hemma för mig. Lokeshem blev inte som jag tänkte mig, inte som jag planerat, men ändå perfekt.

Jag har dragits för lite för att få tavlan klar, för vad händer när man färdigställer saker? Jo, en förändring. Och jag har dragit mig för att skriva detta inlägg, varför? Det har inte varit rätt, förrän nu. Nu sker förändringen. Den har redan börjat och är i full gång. Jag får se vart det leder.

Jag tror det är viktigt att vi alla har en egen plats. Vårat hem, ett bo, en vrå, en grotta, glänta, trädgård, eller vad det nu kan vara. Och där är vi helt ensamma. Vi delar den plasten inte med någon. Dit går vi själva, där finns vår inre existens, där kan vi njuta av vår egen närvaro.

Där kan vi röra vid Moder Jord, och känna hur hon känner tillbaka. Hur hon berör. Där kan vi möta våra guider, änglar, gudar, gudinnor, rådare... alla väsen vi bjuder in. En andlig samlingsplats.

Dikt jag skrev som liten, en tidig version av Lokeshem

Jag hade en underlat som sjöng mycket och var mer vild än tam

senare skaffade jag guldskimrande fisk (guldbarber)

och så en drake (en grön leguan)

Fågelsångsrummet

Det är inte alla
som har ett Fågelsångsrum
Jag har en vrå
fylld av syren och fågelsång
Jag gömmer mig där
och kurar ihop
En plats byggd av harmoni
och livets energi
Där finns en sjö
med guldskimrande fisk
Där finns en vilande drake
som vakar över blad och gren
Här sjunger alla fåglar
stare, näktergal, mås och svan
Det är mitt egna rum
mitt Fågelsångsrum