Välkommen

Välkommen till Lokeshem, där Munin Korpöga bor
Där Skogsrå och Sjörå möts. Där land och hav kolliderar. En magisk plats där mina intressen möts, där jag vandrar mellan världarna och utforskar min andliga väg. Där gudinnan och thursen i mig skapar och ödelägger.

Här kan du läsa om mitt liv som häxa, asatroende och drömmare. Min blogg uttrycker mina sanningar, tankar och funderingar, mina erfarenheter - ha det i åtanke när du läser.

Tack för din Tid. Äring, ljus och frid!

måndag 11 april 2011

Hopp

Så här såg det ut i fjol med scilla/blåstjärna, innan allt blev lervälling


Börne älskar att sitta mitt i all blomster,
för där finns insekterna


Men de kommer sakta tillbaka även om det nästan bara är i rabatten och inte gräsmatten
Och i år kommer vi satsa hårt på att sprida deras frön
Nu sprirar det blåa hoppet igen





Magisk kram!

5 kommentarer:

  1. Ljuvliga bilder...:) På både växter och katt...:)
    Sv: Skallen är cirka 7 cm, men jag tvivlar lite på att det är ett rovdjur. Igår fick jag bara råtta i huvudet när jag såg framtänderna, men idag har jag surfat runt lite och det lutar nog mer åt en växtätare av något slag med tanke på att den inte har några rovsjursliknande tänder. Jag skulle gissa på kanin med så markanta framtänder. Vad tror du om det?
    Ta hand om dig!
    Kramen!

    SvaraRadera
  2. Så vakkert med et teppe av scilla i plenen!
    Nå spirer de her også, naturen våkner og kreftene stiger. En herlig tid.

    Søt pus, fine bilder :)

    SvaraRadera
  3. underbara bilder dem är pg! tack för krya på dig orden! =) hjälpte jag mår bättre så det var något healande över dem.fniss sköt om dig vackra vän,hoppas allt är fint med dig!

    SvaraRadera
  4. Så fina växter och vilken söt kisse. Trädgård är lyx =)

    Den lite längre versionen:
    Det finns egentligen inte så mycket mer att skriva. Men det var mäktigt! Helt otroligt. Jag kan i ärlighetens namn säga att det känndes så rent och så kärleksfullt att det gjorde ont och skrämde mig lite, det var därför jag såg bort. Det bländade mig lite. Och så vips var det över.
    Jag såg det i hennes ögon och helt plötsligt var det precis som den där fina tavlan du hadde, en bild säger mer än tuden ord.

    Hon var kanske runt 1-2 månader vid det tillfället. Jag vet inte vad det betyder. Kanske var det ett nyföttbarns själ (det känns instinktivt som själen) jag såg, helt befriat från allt vi sen tar in i livet. Som färgar oss och sätter spår.

    Någonstans läste jag att stjärnbarn ska ha vita själar men det är jag inte så insatt i.

    Tack än en gång =)
    Kram

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...