Jag mår illa ibland över att så extremt profana saker tar över människors liv
Jag har ganska nyligen blivit medlem på FB, jag som är med i ”Våga vägra FB” *LoL*
Och då ser jag där, allt det profana… det banala… det själslösa…
Som jag undvikit, och det får mig att må illa
Och hur utblottade vissa är, de lägger verkligen ut all information om sig själv, helt oanonymt
Man kan berätta intima saker, utan att det blir privat och utblottat…
Men en del kan tydligen inte det, vissa har ingen självdistans och självrespekt
Men nu är det ju så, att det som är heligt för mig kan vara profant för någon annan
Och det den finner heligt, profant för mig…
Ja, det förstår jag, men vissa saker kan jag ändå inte förstå. Men jag har ju bara en mänsklig hjärna, den är inte bättre än så.
Jag mådde illa av FB. Fysiskt illa. Men saker lugnade ned sig med tiden och det kändes skönt.
Jag blev medlem ena dagen och hade 30 mail dagen efter, om vänförfrågningar och folk som ville att jag skulle gå med i grupper hit och dit och ”gilla” detta och bojkotta detta
Det var inte syftet med mitt medlemskap…
Hur ska jag orka bry mig om det visas en ny tv serie som ska räcka en timme på kvällen men består av 20 minuter reklam, när 20 000 tumlare ska slaktas i år?
Förstår ni min gräns av profant och heligt?
Men det kom samtidigt en mycket spännande attack när jag blev medlem.
Jag mötte två sidor, den ena sa: Jaha, du har äntligen hittat hit du också, det trodde jag inte… och jag förnimmer nån slags ironi eller sarkasm i orden.
Den andra sidan sa: välkommen, vad kul!
Men så funderar jag vidare, jag är ingen social varesle.
Jag borde kanske lägga bort mina korpögon, min distans och intuition och bara joina the flow…
Sluta vara jag, bohemen och avvikaren. Sluta engagera mig i det heliga (för mig) och släppa principer. Vara själslös…
Hur kommer jag då må, i längden?
FB kan verkligen röra upp diskussioner :)
SvaraRaderaJag vägrade länge att skaffa fb, men till slut gjorde jag det i alla fall och tyckte att det var rätt praktiskt i vissa situationer. men jag tar inte del av allt som sker där, jag struntar i 99% av alla inbjudningar till events, förslag på vad jag ska "gilla" etc. mail som kommer från fb tar jag bort utan att ens kolla vad det är, för det får jag ju reda på så fort ja loggar in på fb!
det fina med fb tycker jag är att jag faktiskt kan välja vem jag ska vara vän med, välja vem som ska kunna se vad jag skriver och vilka bilder jag lägger upp.
det jag skriver på fb kan vara personligt, men inte privat. ungefär som min blogg, jag anser att den är personlig, men inte så privat. jag tror ibland att min blogg är mer personlig än min facebook.
Jag tror att man kan "joina the flow", eller de delar som känns ok, utan att behöva göra avkall på sej själv, sin själ. För mej är integritet viktigt, men jag ser att det finns många människor inte verkar dela den åsikten. Och om andra människor väljer att lägga ut hela sina liv på internet, till allmän beskådan, så är det deras problem - inte mitt.
En dag fick jag nästan en chock när jag loggade in på fb - det var en vän till en vän som lagt ut en bild på sej själv när denna satt på toa!!! Jag sa till min man att "då har det fanimej gått för långt!" Men vi fick oss ett gott skratt.
Det här vart visst en uppsats, men som sagt, fb kan väcka många känslor och diskussioner. Men det jag vill ha sagt tror jag är att jag behöver inte vara något annan än mej själv oavsett om jag "joinar the flow" genom att vara med i fb eller liknande saker. Jag kan alltid välja vilka delar av det jag vill ta del av, resten struntar jag i.
ha en fin dag! Kram!
Du satte mycket bra ord på många tankar i mitt huvud. Det där med personligt och privat är en viktig skillnad. Och min blogg är nog väldigt personlig, men som du säger, det behöver inte bli privat. Namn-mässigt och så är jag mer privat "utblottad" på fb, men jag skriver nästan inget där om det inte är i en sluten grupp och endast vänner ser saker och ting. Då är jag mer privat här och lägger ut mer privata tankar, trots min "namnlöshet". Vad virrigt det blev...
SvaraRaderaOch jag ska verligen ta till mig biten "Och om andra människor väljer att lägga ut hela sina liv på internet, till allmän beskådan, så är det deras problem - inte mitt."
Att inte suga upp de andras offentliggjorda känslor och annat. Jag är så bra på att "ta på mig andras känslor och bekymmer"...
Kramar!
Själv har jag avaktiverat min profil på FB ett tag. Det är väldigt ytligt och själlöst där, tyvärr. Jag är också bra på att ta på mig andras känslor och det får mig att till slut inte veta vad som är mitt eller påverkan av andra. När jag återaktiverar det så kommer jag vara mer restriktiv med allt :)
SvaraRadera