eller våran "Vita Val"
Jag har en späckhuggare som jag aldrig målat
Jag ser honom, så tydlig... men han ändrar form ibland
Hans perfekta ryggfena, som skär genom ytan som en kniv
Hans vita fläck som speglar både nyfikenhet och sorg
Hans skrämmande buk som får mitt blod att stelna som om jag vore en sill
Hans svart rygg, svart som havets djup, som döden bär
Hans tänder, så vita, hans sadel, så grå
Vem är han? Mitt livs verk, mitt "Blad av Niggle"?
Jag är rädd, för vad händer om jag färdigställer honom?
Vad ska jag då göra? Åt vad ska jag då ge mig hän?
Jag följde Sumar väldigt mycket när han levde. Sumar påminde om honom.
Sumar stod modell flera gånger, men det blev inte Han.
Detta är det närmaste jag kommit
En rygg... men jag är inte nöjd. Det är inte Han.
Jag har ett till verk som jag inte vet vad som händer om jag färdigställer: Lokeshem
Det är en symbol för mitt dödsrike, men dödslängtan, min sorg
Blir jag hel när jag färdigställer det? Eller blir jag djup?
Jag känner hur jag är i en djup period nu. En blå. En melankolisk.
Kanske finner jag Honom här nere på djupet?
Men men, det är Fullmåne och idag ska jag vandra med Hel och Heimdal
Nu vill Smokey att jag ska sova :) mysigt med katta i sängen
Dröm sött, häxor och annat oknytt, i fullmånens natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar