Jag mår illa ibland över att så extremt profana saker tar över människors liv
Jag har ganska nyligen blivit medlem på FB, jag som är med i ”Våga vägra FB” *LoL*
Och då ser jag där, allt det profana… det banala… det själslösa…
Som jag undvikit, och det får mig att må illa
Och hur utblottade vissa är, de lägger verkligen ut all information om sig själv, helt oanonymt
Man kan berätta intima saker, utan att det blir privat och utblottat…
Men en del kan tydligen inte det, vissa har ingen självdistans och självrespekt
Men nu är det ju så, att det som är heligt för mig kan vara profant för någon annan
Och det den finner heligt, profant för mig…
Ja, det förstår jag, men vissa saker kan jag ändå inte förstå. Men jag har ju bara en mänsklig hjärna, den är inte bättre än så.
Jag mådde illa av FB. Fysiskt illa. Men saker lugnade ned sig med tiden och det kändes skönt.
Jag blev medlem ena dagen och hade 30 mail dagen efter, om vänförfrågningar och folk som ville att jag skulle gå med i grupper hit och dit och ”gilla” detta och bojkotta detta
Det var inte syftet med mitt medlemskap…
Hur ska jag orka bry mig om det visas en ny tv serie som ska räcka en timme på kvällen men består av 20 minuter reklam, när 20 000 tumlare ska slaktas i år?
Förstår ni min gräns av profant och heligt?
Men det kom samtidigt en mycket spännande attack när jag blev medlem.
Jag mötte två sidor, den ena sa: Jaha, du har äntligen hittat hit du också, det trodde jag inte… och jag förnimmer nån slags ironi eller sarkasm i orden.
Den andra sidan sa: välkommen, vad kul!
Men så funderar jag vidare, jag är ingen social varesle.
Jag borde kanske lägga bort mina korpögon, min distans och intuition och bara joina the flow…
Sluta vara jag, bohemen och avvikaren. Sluta engagera mig i det heliga (för mig) och släppa principer. Vara själslös…