Svenska kyrkan

Jag skrev ett inlägg tidigare om hur det är att vara asatroende i en frikyrklig stad.

Jag tänkte på alla de gånger man blivit attackerad och fått förklara sin tro eller symboler. Men vad jag aldrig sa var att jag har aldrig direkt mött något motstånd från Svenska Kyrkan.

Det är främst frikyrkefolket som kan uttrycka sig rejält hatiskt.

Jag förstår att många hedningar är bittra.

Jag blev faktiskt attackerad av en ”metal-kille” på Alice Cooper konserten i Ö-vik om att mitt pentagram hängde åt fel håll!?

Jag svarade bara ”inte enligt min religion” och då teg han.

Det finns inget rätt eller fel. Antingen, med spetsen uppåt, symboliserar den människorkroppens helhet och de fem elementen, eller med spetsen nedåt, ett ansikte. Det var lite komiskt. Han tyckte tydligen att jag borde vara satanist, eller låtsas vara det för konserten. (AC är kristen för den som inte visste, och varför skulle publiken ens bry sig?) Så där på tal om potatis liksom.

Åter till Svenska Kyrkan. Jag hoppas den består för den gör mycket gott, men må kristendomen aldrig bli dominantare än vad den är i skolan! (de når ju redan alla åldersgrupper med kyrkis, konfa, ku, och soppa – mycket bra aktiviter).

Men enligt min mening är religionsundervisningen i skolan är skit. För de delar upp religion och mytologi, och sedan ett kapitel ”flum”. Det som är religion för vissa räknas inte, så som voodoo, asatro, wicca, TM och mycket, mycket mer. Är det någon som läste om Zoroastrismen eller Bahai i skolan?
Enligt skolor finns bara 5 religioner, och jag hoppas ni vet vilka. Dessutom åker Svenska Kyrkan ut och undervisar i skolor, om vad? Ja, om droger och stuff (från ett kristet perspektiv). Jag skulle vilja se samma sak från ett muslimsk perspektiv, ett asatroiskt perspektiv eller helst av allt ett buddhistiskt!!

En buddhistisk syn i skolan vore coolt. ”Allt är lidande” – det kan nog eleverna sympatisera med.

Jag hörde en kul grej, skillnaden mellan nordisk mytologi och kristendomen?

Mytologin har insett att gudarna är mytologiska! *LoL* så jag säger om min egen tro. Men tror jag att Gudarna sitter där i Valhall, och dricker mjöd? Sagorna är symboler, de ska tolkas, misstolkas och tolkas igen. De består av bokstäver, d.v.s. symboler för ljud, som inte ska tolkas bokstavligen. Så som många, många tolkar Bibeln – bokstav för bokstav, stavelse för stavelse…

Jag kan inte föstå skillnaden mellan att tro på en gud, eller flera gudar, utomjordiskt liv, kabbalistiska änglar eller spöken och andar. Kan nån förklara det? Tro är ju tro (eller?)

På tal om potatis… Ett boktips?

Läs ”The Satanic Bible” av LaVey. Det är en BRA bok! Den står där så fin i min bokhyll och trängs med Bibeln, Koranen, Eddan, Tibetanska dödsboken och Mircea Eliades bok Heligt och profant (mycket läsvärda böcker allihop)
Tänk om alla kristna kundeläsa ”The Satanic Bible” innan de började hata satanisterna.
Gud bevare satanisterna.

I varje äpple finns ett pentagram

Magisk kram