Om Döden hade en penna

En annan gammal novell



Om Döden hade en penna

Jag skrev ett brev till Döden
med en massa frågor och detta är det svar jag fick.
Jag har renskrivit hans handskrivna brev,
från gammalt bläck till modernt bläck.
Läs och förundras.

God afton
Jag är den ni alla ska möta en dag.
Då vet ni vem jag är utan att jag säger mitt namn.
Men en närmare presentation kanske ligger i intresse?
Jag är gammal, börjar bli krokig. Mina knän jävlas och fler lyckas undkomma mig.
När jag var ung var livslängden inte mer än 30 år, nu blir ni över 80 år.
Det tar tid för att komma ifatt er. Men det glädjer väl er.
Jag har inte världens roligaste jobb.
Att hämta barn… friska barn. Det finns inget värre.
Sjuka, det är något helt annat.
Då välkomnas jag med ett leende och jag får befria dem, gammal som ung.
Sen så vill du veta var de döda, förlåt, avlidna hamnar?

Finns himlen? Bla bla…
Nej, himlen finns inte. Ni kommer till mitt rike.
Där återförenas alla, en glädjens plats. Kalla det himlen eller paradiset om ni vill,
men någon gud finns inte. Inte vad jag vet i alla fall.
Och jag borde väl veta? Nej, jag kanske bara är en pjäs i någon högres spel.
Vem vet?
Men jag är ganska glad över min roll, trots allt. Jag får ju möta er allihop, tids nog.
Och det är en värmande tanke. För mig, ni kanske får kalla kårar.
Snälla, frukta mig inte. Kan ni inte prata med mig då och då?
Ni ber ju bönder dagligen till eran påhittade gud. Men jag då?
Ni kan ju inte säga att jag inte finns!
Ibland låtsas jag att bönerna är till mig, att någon bryr sig…
Ni vet ju vad spöken är, eller hur?

Det finns inga murar, dörrar eller lås runt mitt rike. De är fria att komma och gå som de behagar.
De älskar att besöka sina levande vänner och släktingar.
Det är då ni ser spöken. Hur kan jag förvägra dem det?
Speciellt barn vill besöka sina föräldrar, men jag råder dem att vänta något år.
Vet ni vad demoner är? Det verkar inte så eftersom ni är så rädda jämt.
I mitt rike vimlar det av demoner. Vackra, bevingade varelser som är hälften djur, hälften människa.
Jag ser till att de följer med barnen. De ska aldrig vara ensamma.
En del demoner har horn, så klart, om de är hälften ett behornat djur som get, bison, antilop eller så.
De är så trötta på alla rädda människor som anklagar dem för att vara djävulen.
Vilken djävul? Jag har aldrig heller sett någon djävul, liksom ingen gud.
Så många år i tystnad…

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag pratar inte mycket med de avlidna.
De har fullt upp med sitt. Men jag sitter ofta och lyssnar på de levande.
Hur är det att åka bergochdalbana? Hur smakar vatten?
Jag vill veta så mycket.

Vem kan svara mig? Kan du skänka mig en stund och berätta för mig?
Du vill väl bara ha en massa svar av mig. Vad vill du veta? Jordens födelse?
Ja, du är släkt med aporna och var hårig som dem en gång i tiden.
Och du saknade möjligheten till att framställa betydande ljud.
Jag är så ensam ibland.

Visst jag kan ju besöka både levande och döda, och jaga demonerna om jag känner för det.
Att skapa liv… det är något jag önskar.
Jag tar och tar och tar. Men aldrig har jag fått ge något.
Jag är inte girig! Jag vill ge. Men jag är ingen jävla jultomte!
Skulle du ta emot mina presenter? Knappast.
Jag har bara vita, tomma dödskallar att erbjuda.
Nej, skämta bara, gick du på den?
Var skulle jag få dem ifrån? Huvudet sitter ju kvar på de avlidna, ja, i de flesta fall.

Mitt namn? Varför vill du veta det? Räcker det inte med alla öknamn ni gett mig?
Du vet ju vem jag är. Vi ses tids nog, då skall jag viska mitt namn till dig.
Då skall du få veta allt om du fortfarande vill.

Så många öden jag sett, fått livshistorier berättade för mig.
Om någon ger sitt hjärta, ja, då finns det alltid någon där redo att krossa det.
Små människor med stora öden, och stora, mäktiga personer utan historier.
Men det är härligt att se personer som njutit till fullo av livet. De har ingen dödsfruktan.
Andra är beredda på att ge vad som helst för att slippa.
Sin fru, sina barn… deras nya Mercedes-Benz. Vad ska jag med en sån till?
Nej, ge mig en sån där Ferrari. Det är andra hästkrafter än min, nu pensionerade, bleka häst.
Då kanske jag lättare skulle komma ifatt er.

En liten hästtokig tjej, som dog på grund av en häst,
sa att min gamla rackare var en svartskimmel Vladimirhäst.
Jag blev förbannad och svarade: ”Va fan, min häst heter inte Vladimir!
Han heter Grim och han är inte svartskimmel, han är dödsblek!”
Fick dig att le?
Sen fick jag veta att Vladimir var en ras, men Grim är faktiskt en gammal skogshäst från Skandinavien.
Och kanske mest lik en Poitevin, för den hästkunnige. Vaddå skogshäst, de dog väl ut undrar du nog.
Jo, för väldigt längesen och det säger väl en del om min ålder så låt oss byta ämne.
Hmm… men du frågar om min ålder. När den första dog, ja, då fanns jag.
Mer säger jag inte.

Mitt utseende vill du gärna ha beskrivet.
Haha, snygg, vältränad, tjockt, mjukt hår och djupa ögon…
Den enda sanningen är väl de djupa ögon – hålorna.
Skall-ig, snygg för att vara ett så gammalt benrangel,
jag är välbevarad!

Jag har inte alltid varit mänsklig, jag har bytt skepnad.
Den bild ni gav av mig – liemannen, den fastnade jag för,
men någon lie skulle jag aldrig idas släpa runt på.
Jag är så trött, men det är min rygg.
På ålderns höst, ja, då kommer krämporna lika sant som att höststormarna alltid kommer.

Sover? Vila för en göra i graven.
Nej, men sova har jag inte tid med.
Och du, det är sant som de säger att tiden läker alla sår.
Tid är ett mänskligt begrepp, för vad är tid i evigheten? Vad är tid i Döden?
Kärlek frågade du om. Jag var kär i livet, men livet är ingen person,
men jag önskade att jag kunde få gå runt bland er som en utav er.
Men den tanken gav jag upp för längesen.

Jag vet inget om mänsklig kärlek mer än att den finns och jag har sett den hos er.
Jag har aldrig fått ett riktigt brev förut. Just därför valde jag att svara dig.
Jag vet ingenting om dig, men tids lär jag få veta.
Jag uppskattade verkligen ditt brev, men jag har nog inte alla svar du söker.
Jag ser fram emot din ankomst så vi kan talas vid bättre.
Och föresten, jag dödar aldrig – jag hämtar de döda.
Det är ni som dör, eller dödar varandra, men inte jag.


Med vänlig hälsning – du vet vem
>> På återseende <<

Magisk kram,
ljus och frid!