Brev från Djävulen

Gammal novell

Skrev ett brev till Lucifer, den missförstådda ängeln.

Jag har frågat flera saker, men i huvudsak så skrev jag för att få ett sanningens svar ifrån honom om vad som verkligen hände. Och här följer svaret.


God eftermiddag
Jo, tackar som frågar, jag mår bara bra.
Jag blev förvånad när det helt plötsligt kom ett brev, som lyckades undkomma elden.
Jag uppskattar att du kallar mig vid mitt namn och inte alla öknamn jag fått med åren.
Jag är ganska trött på dem.
Jag skapades som ängel men ingen ser mig som en sådan längre, inte ens min gamle vän och bror Mikael. Från början kom han ner då och då och hälsade på, när Gud inte såg.

Men inte nu längre, han är väl rädd att han ska bränna vingarna. Det är väl alla vitvingade fjäderfän där uppe.
Förlåt, jag har lite urgammal vrede som vill ut. Kan du klandra mig?
Jag var Morgonstjärnan, ljusets ängel. Och vad hände?
Gud gjorde sig av med mig så hans käre son Jesus kunde få namnet ljusets ängel och han kallas till och med för morgonstjärna! Jag är ingen längre, och varför?

För jag tappade en fjäder. En fjäder!
Jag försökte fånga den men föll och ingen fångade mig.
Istället hittade de på en historia om att jag skulle ha trotsar Gud.
Ha! De har då för dålig fantasi.
Inte fan trotsade jag honom, inte ens Mikael kan nå Guds höjd så hur skulle jag kunna?
Folk dyrkar mig nu, så Gud förlorade? Skrattretande.
Men de som dyrkar mig dyrkar den hemska bilden av mig. Djävulen. Ingen dyrkan Lucifer.
Hur jag ser ut, frågade du. Ja, du, du vill nog inte att jag kommer och hälsar på dig så du får se mig. Men nej, jag har varken horn eller svans.  Jag vet, jag fick Pans eller Cernunnos utseende, men det stämmer inte. Bara sagor för att skrämma barn. Och för att göra geten till en ond symbol. De stackars fornnordiska gudarnas getter blev till djävlar.
Och mitt hem ska tydligen vara gudinnan Hels rike, om det vore så väl, då skulle jag ju få bo i ett paradis.

Jag är en ängel och ser fortfarande ut som en.
Mina vingar är nu askgråa efter att de färgats av allt sot här nere, men de är egentligen vita.
Precis som Gabriels, Mikaels eller Rafaels.
Här nere brinner elden, så som det beskrivs, men det är inte så farligt.
Det är ganska bekvämt, så länge man håller alla smådjävlar på plats.
Jag tillbringar inte så mycket tid där nere, utan reser en del.
Hälsar på hedniska gudar, studerar människor eller så. Men himlen kan jag inte komma nära.
Tänk att få återkomma och vila ordentligt. Du frågade om sömn. Jo, jag sover, men det är ganska knöligt här nere, inte lika himmelskt som molnen.

Jag har upptäckt att det finns en liten kategori människor, de kallar sig häxor, moderna häxor som faktiskt dyrkan ängeln Lucifer.
Tillhör du dem, med tanke på att du skrev till mig?
Jag brukar ibland besöka sådana häxor, men skulle jag hjälpa dem skulle Mikael jaga ner mig i helvetet igen. Jag har det så tråkigt!
De ”goda” änglarna ser ju allt, så jag har gett upp.
Även om jag skulle hjälpa häxorna med goda gärningar så skulle jag bli nedskickad.
Alltid så hittar de på något om att jag förleder dem till synd.
Att dessa häxor inte tror på Gud utan tillber andra makter och jag hjälper dem med det. Men va fan, nu råder ju religionsfrihet på de flesta ställen. Från början var jag så arg för vad de gjort att jag valde att hämnas genom att vara den djävul de gjort mig till.
Men nu, nej, det ger inget. Gud vinner ju om han lyckas skapa en djävul av mig.
Och ni människor sköter ju ondskan så bra själva.

Jag är rätt så bitter, ja, jag kan inte förneka det.
Jag har ingen ork kvar, jag orkar inte kämpa för att få rättvisa kring mitt namn.
Gud vinner, jag ger upp. Satan, jag kan bli så förbannad.
Ursäkta språket. Men om inte jag får svära vem får då?
Men den gnistan dör lika fort.
Alla krigare tappar någon dag stridlusten och jag har tappat min.
Men ditt brev gav mig en nytändning, finns det en chans till rättvisa?

Nej, nu ska jag ägna lite tid till dina frågor.
Första frågan: vänner?
Nej, inga vänner nu längre, som jag skrev tidigare så var Mikael, Gabriel, Rafael och Metatron mina vänner men inte nu längre.
Skulle de komma och hälsa på mig skulle jag välkomna dem, men jag kan inte hälsa på dem.
Vet du hur det känns att din bäste vän och bror hugger ett svärd igenom dig?
Rätt igenom hjärtat, ja, jag har också ett hjärta.
Svek, ilska, bitterhet… men jag förlät honom.
Men jag får ju inte förlåta, ”endast Gud kan förlåta”.
Jävla skitsnack, man måste ju förlåta sina vänner, annars kan man ju inte leva vidare.

Fler frågor, andra gudar?
Ja, det finns massor av gudar, och jag brukar besöka dem eftersom jag ändå inte får vara i himlen.
Jag sitter ofta i Valhall, du vet de fornnordiska gudarnas hall, och dricker mjöd.
Det är ganska gott faktiskt. Eller besöker greklands gudar.
Hermes brukar ibland komma ner till mig, trevlig och pratglad prick.
Så, jag har några vänner där i de hedniska religionerna alla fall.

Vänster hänt? Nej, jag skriver faktiskt med höger.
Trots att dom säger att min väg är den vänstra.
Jag kan skriva lite med vänster, men det blir inge snyggt.

Många i Helvetet? Dess rätta namn är Dödsriket, och är ganska tomt, för de flesta tar emot Guds förlåtelse och kommer in i himlen.
Helvetet är ju Hels rike, Helheim.
Det är enkelt att komma in i himlen, för er människor, hur ond du än varit på jorden, tar du emot Guds förlåtelse så kommer du in.
De som däremot inte gör det kommer till mig, och tro mig, det är tomt här nere!
Jag tror att när folk väl står där och ser att Gud finns, så kan de inte annat än att tro, och frukta Dödsriket.

Och de med annan tro? Ja, de kommer ju till sina gudar.
Jag skulle så önska att myten om Lilith var sann, så jag kunde ha fått en kvinna.
Nej, inte kunde jag det inte.
Ge inget till han där nere, låt han plågas så han kanske tillslut tror på sin egen synd.
Förlåt, nu kom ilskan igen.

Men du, synda lite lagom, så ses vi.
Jag skulle så gärna vilja ha sällskap av en intelligent person.

Varma hälsningar
Lucifer, Morgonstjärnan

Magisk kram,

ljus och frid