Välkommen

Välkommen till Lokeshem, där Munin Korpöga bor
Där Skogsrå och Sjörå möts. Där land och hav kolliderar. En magisk plats där mina intressen möts, där jag vandrar mellan världarna och utforskar min andliga väg. Där gudinnan och thursen i mig skapar och ödelägger.

Här kan du läsa om mitt liv som häxa, asatroende och drömmare. Min blogg uttrycker mina sanningar, tankar och funderingar, mina erfarenheter - ha det i åtanke när du läser.

Tack för din Tid. Äring, ljus och frid!

måndag 22 augusti 2011

När katten talar

Shut up – the king has spoken! Eller, när katten talar ska människan vara tyst.
Skämt åsido, för ett bra tag sedan pratade jag med mina katter (igen)

Alltså, inte jag, utan Carro har prata med dem åt oss. Jag känner behov av att prata med katterna då och då av flera anledningar

- veta hur katterna mår, både fysisk och psykiskt (men det utesluter inte vet. besök)
- katterna får berätta om det är något, de får ”prata av sig”
- få svar på egna frågor och funderingar kring dem

Behövs det fler anledningar? Inte för att jag ska göra det.

Detta var tredje gången jag haft en djurkommunikatör att prata med dem, och en anledningen som har kommit till är nån form av bekräftelse på min egen kommunikation med dem.

Jag kan inte tala med djur (jag har talat med min leguan Lotus* en gång och det funka fint, och när min förra katt Luffy* dog fick jag höra den andra katten Chess fråga vad som hänt och jag fick förklara det för henne, men mer än detta, nej, det är inte min grej) men det sker kommunikation mellan katterna och mig ändå.
Det tror jag alla djurägare känner igen, att de kommuniserar med sina djur. Men att då höra en annan person föra djurens talan och det överrensstämmer med vad jag själv ”hört” och ”känt”, det är en härlig bekräftelse (för mig).

Nu låter det som om jag gör reklam, men ni som har djur borde prova på det nån gång. Och reklam: men jag rekommenderar verkligen Carro för detta (även distans).
Jag har varit hos en annan djurkommunikatör också, och det var också superbra, men den personen pratade både med katterna och om ägaren på ett medialt sätt. Jag tyckte det var jättebra, men katten fick ju inte all tid. Och vill jag ha en medial sittning uppsöker jag ett medium och vill jag att djuren ska få prata så uppsöker jag en djurkommunikatör. Att blanda kan bli fel för vissa människor/kunder.

Men, hursomhaver, det är roligt, nyttigt och bekräftande, både för djuren och tjänstefolket.

Jo, jag har prata en gång till med min Lotus. Hon gav mig en dikt! Nu står den på hennes urna. Gah, vad jag saknar den ödlan! Dikten kommer nån gång i framtiden under ett inlägg av ”Drakens visdom”


Magisk kram,
ljus och frid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...