En tavla föds

En tavla föds - del 2

Jag kan knappt lägga ned penseln! Sammanlagd tid på tavlan nu: 4 timmar.
Gäddhuvudet har kommit fram. Strupfårorna är på plats.
De målade jag för vem är störst i havet och ej mytologisk - blåvalen. Och de stora fenvalarna har strupfåror för att ta stora tuggor (av plankton).

När den svarta ryggkammen kom på plats dök Loke upp för mitt inre.

Jag fick en så stark känsla av Lokes släktskap med sin son Jörmundgandr.

Tavlan blir en symbol för min jakt på Loke, min inre gud.

Loke är kreativ, Loke är galen. Han är min fulltrogne. En fulltrogne är den gudom som kallar dig, och man accepterar kallesen. Du kan även välja själv en fulltrogne, och se om den gudomen väljer dig tillbaka. I mitt fall vet jag inte vem som valde vem. Loke har alltid varit med mig. Ja, jag vet - jag är också galen. Och jag hoppas jag är kreativ.

Man blir som den man umgås med.

Om jag väljer att vandra med Loke kommer jag bli mer och mer som Loke, därför vandrar jag inte bara med Loke utan olika gudomar. Alla vet hur Loke är ;)
Kom att tänka på uttrycket:
"Den som inte kan vara ett gott föredöme, kan ju alltid bli ett varnande exempel"

Jag har flera som jag ofta vandrar med, Oden, Frigg, Hel, Tyr och Forsete. Och med tiden ändras det. När jag behöver Tors styrka och megin då vandrar jag med Tor, när jag behöver Frejas kärlek då vandrar jag med henne, när jag behöver drömtydningen vandrar jag med Ran.

Jag är fri att välja och vraka, de är fria att vända ryggen till och knuffa ut mig i tomhet och äventyr – en del gör det oftare än andra. Min erfarenhet är att Tor kan man lita på men Oden gillar att utmana.

Jag gillar utmaningar!

Kramar