Stillheten vid sjön

Stillheten vid den uråldriga, djupa sjön
fick mig att fundera

Eller var det mina tankar eller sjörået som talade?
Ju mer stilla en sjö är, desto vackrare är den

Enkelheten

Jag har alltid mött häxor som kämpat med titlar och diplom
Vänt alla ord för att ha ett ord på sig själv. En titel.

Stillheten

Jag har aldrig gett mig själv en titel, förutom häxa
De andra har jag fått av andra
Och jag har med tiden tagit till mig dem för att förstå mig själv

Skönheten

Vi människor verkar behöva dem
För att inse att vi är unika (precis som alla andra)

Vi vandrar långt ifrån oss själva för att komma på vilka vi är

Andligheten

Jag läste till medium i nästan 4 år, hos olika lärare
Jag gjorde allt, utom att skaffa ett diplom
Jag insåg att diplom kan skada, jag har mött för många
Min gåva finns ju hos mig, med diplom eller ej

Jag backar undan från häxor som kan allt,
häxor/medium/helare som har väggen fylld av diplom
Är det bara jag?


Ju mer stilla en sjö är, desto vackrare är den

Kaskeloten Ran kom till mig

Hon viskar så mycket klokt

Ett så stort och mäktigt djur, på 9 meter

på några meters avstånd, rör sig obemärkt förbi

I tystnad, i hemlighet

Det finns ingen anledning till att göra något väsen

Hon vet vem hon är, hon vet att hon  är en liten val

i ett stort hav, lika värdefull för det

Utan hennes släkte, skulle vi inte finnas

Magisk kram,

ljuso och frid