Månhäxa

Rans dotter Hefring - den stigande

Månen stiger upp för natten.

Jag ser Hefring knuffa upp Fullmånen ur havet upp på sin plats på himlen.

Med sig i den magiska natten har hon en hectorsdelfin, nästan osynlig i nattens skimmer, tillför kanske inget för den är så liten, men ändå en existerande varelse och tillhör denna värld med lika stor rätt som alla andra.

Även den minsta har betydelse för allas framtid. Hela existensen skulle sakna den om den försvann.

Många har glömt bort att sjöfolket faktiskt även kommer från oss i norden.
Det är lätt att tänka på tropikerna och vackra sjöjungfrur, gamla grekland och lockande sång, men havet har haft stor betydelse även här.
Vi har havets gudinna Ran och havets gud Ägir, och deras nio döttrar (en del sjöjungfrur!)
Men vi har även havsguden Njord och havsgudinnan Njärd (Frej och Frejas far och mor). Så Freja är lite en sjöjungfru. Beror väl på hur man väljer att se det.
Så tänk på dem när du kastar sten i havet, eller i en sjö, för de tillhör allt vatten, inte bara det stora havet.

Det är så många väsen vi glömt bort. Den forna seden är mycket lik de nordamerikanska indianernas tro. Allt har en själ, växterna och djuren har själar och vi är alla släkt. Indianderna har ex. den heliga bison och den stora örnen.
I norden hade vi uroxen/urkon och örnen tillhörde jättarna och falken gudarna (eftersom både örnar och jättar är större än falkar och gudar).
Så som bison var helig för indianerna var kon för oss, de gav mjök, kött, skinn, horn m.m.
Urmoder är kon Audumbla.
Någon som tänker på den indiska heliga kon?

Magisk kram!