Därför gillar jag att fotografera himlen, för dit kommer jag aldrig, eller...?
Det åskade en dag förra sommaren mitt på dagen vid lunch.
Jag såg så fram emot det, då kom solen igenom och det blev ingen åska.
Sådan besvikelse!
Så på bilden ser ni ett underbart åskmoln med en störande sol :(
För vem klämtar klockorna?
Vatten, de djupa känslorna
Himlen, det svävande intellektet
Mina känslor går djupt ned i havet, mörka och gömda,
hemliga och murkna
Mitt huvud är i det blå, svävande, flygande (flyende?)
och ganska långt borta
På Jorden är jag aldrig
Magisk kram,
ljus och frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar